nålbrevssömnad

I onsdags var det glad och trevlig stämning på Hemslöjden igen. Jag tänkte att det är nog inte så många som kommer när vi "bara" ska sy nålbrev... men vi blev mint lika många som vanligt. Extra roligt var det att Mari dök upp med lille Abbe. En mycket söt och snäll liten kille som verkade trivas förträffligt när alla tanterna babblade!

Flitens lampa lyste som vanligt. På bilden medsols, Marianne, Kerstin, Runa, Elisabeth, Mona, Madde, Lena, Siv och Eva.

Julia sydde ett nålbrev med langettkant.

Detta är Ingrids händer som flitigt syr!

Marianne, Kerstin och Runa. Marianne lärde oss att när man syr på en kantremsa som är klippt trådrakt ska man inte nåla fast den utan det blir lättare och mer följsamt om man håller den intill kanten efterhand. Detta hade hon lärt sig då hon gått på kurs i folklig sömmnad i Skåne (visst var det så Marianne?!) Jag håller med; det var enkelt att sy trots att remsan skulle vara så smal.

Här är mitt nålbrev då jag just börjat sy fast kantremsan runt om.

Detta är Lena, skulle jag tro, med sitt nålbrev.

Fikat stod Kerstin och Ingrid för. (Eller var det Eva? Förlåt jag kommer inte riktigt ihåg...) Som vanligt var det suveränt gott. Som Lena säger; fikat är det viktigaste!